Valmiki Ramayana- SundarakANDa-36-1 to 5

(Five shlokas for fulfillment of legitimate desires)

भूय एव महातेजाः हनूमान् पवनात्मजः।
अब्रवीत् प्रश्रितं वाक्यं सीताप्रत्ययकारणात्॥
वानरोऽहं महाभागे दूतो रामस्य धीमतः।
रामनामाङ्कितं चेदं पश्य देव्यङ्गुलीयकम्॥
प्रत्ययार्थं तवानीतं तेन दत्तं महात्मना।
समाश्वसिहि भद्रं ते क्षीणदुःखफलाह्यसि॥
गृहीत्वा प्रेक्षमाणा सा भर्तुः करविभूषितम्।
भर्तारमिव सम्प्राप्ता जानकी मुदिताऽभवत्॥
चारु तद्वदनं तस्याः ताम्रशुक्लायतेक्षणम्।
बभूव हर्षोदग्रम् च राहुमुक्त इवोडुराट्॥   


bhUya eva mahAtejAH hanUmAn pavanAtmajaH .
abravIt prashritaM vAkyaM sItApratyayakAraNAt ..
vAnaro.ahaM mahAbhAge dUto rAmasya dhImataH.
rAmanAmA~NkitaM cedaM pashya devya~NgulIyakam ..
pratyayArthaM tavAnItaM tena dattaM mahAtmanA .
samAshvasihi bhadraM te kshhINaduHkhaphalAhyasi ..
gRRihItvA prekshhamANA sA bhartuH karavibhUshhitam .
bhartAramiva samprAptA jAnakI muditA.abhavat ..
cAru tadvadanaM tasyAH tAmrashuklAyatekshhaNam .
babhUva harshhodagram ca rAhumukta ivoDurAT .. 

 

Hanuman, the highly energetic son of wind-god, with an inducement to obtain confidence from Seeta, again modestly spoke the following words: “O illustrious lady! I am a monkey and a messenger of the wise Rama. O princess! Look at this ring too, marked with Rama's name. I brought this ring given by the high souled Rama, for the purpose of gaining your confidence. Get consoled indeed. Happiness to you! You are now free from the object of your grief."   Taking  that ring adorned by Rama's hand  and looking at it  she became happy as though she had obtained  her husband himself. The countenance of that large-eyed Seetha, which appeared charming with red and white eyes shone like the moon liberated from Rahu.

 

******************************************

HOMEPAGE